Comeback

Tack vare nya kvinnotillskottet i klubben är min kendocomback närapå officiell. Jag har verkligen dragit mig för att komma tillbaka, men så föreslog jag för nån vecka sen att jag och nya miss kunde träna på egen hand. I torsdags frågade hon om vi kunde göra det igår, och ja. Suck och stön — det är dags nu.

Vi, eller åtminstone jag, hade superkul. Grunder & keiko. Jag mådde förvisso riktigt dåligt av oklar anledning, men det släppte när vi kom till ji-geiko .

Idag tänkte vi köra efter asa-geikon, men av olika orsaker körde vi ändå tillsammans med de andra. Med andra ord blev det oändligt mycket mer jobbigt än jag hade planerat .

Att köra med Herr P var jätteroligt. Jag fick känna på min seme och experimentera med press. Att köra med I-sensei var jätteroligt. Han har en förmåga att göra min minsta brist uppenbar för mig utan att använda ord. Jag skrattar alltid genom ji-geiko med den gamle japanen . Att köra med Shujin var inte lika roligt, men en personlig seger där jag lyckades identifiera gamla klassiker och korrigera. Att köra med nya miss var jätteroligt, för att möta någon som är så tidigt i kendokarriären är en utmaning i sig. Åtminstone tre fulblockeringar gjorde jag och bet irriterat ihop käkarna. Kontra, kontra: det är det gyllene tillfället att träna det!

Jag var rädd att mer kendo skulle ha försvunnit från mig, men jag känner att till och med Trevorsaker sitter kvar, och därmed har jag inte fallit så fasligt långt bakåt. Vadmuskel nummer ett är dock inte kvar, så det finns ingen kraft i attacksteget. När jag lämnade kendon nådde jag fram från issoku-itto till men, något som icke var görbart imorse.

Andra småsaker har kommit till. Reaktion istället för aktion. Tillbakadragenhet istället för aggressiv seme. Backandet. Halvdana attacker, ofullständiga.

Magiskt hade emellertid do tillkommit i mitt attackutbud. Do? Från ingenstans. Jag har praktiskt taget aldrig utnyttjat mig av do. Möjligen hade do-träningen med miss igår relevans, för där lärde jag mig att det gick att komma igenom och träffa på en minimal och något skymd yta där jag förr krävt helt synlig öppning.

Undrar vad jag ska träna. Jag tror jag börjar med fotarbetet och vändningarna som på två år inte blivit korrigerade.

Så var det med det.